Unga mammor, framförallt.

Jag tycker det är skrämmande att se alla dessa unga föräldrar som under 9 månader har suttit och skrikit ut att de VISST är redo, och de har lagt ner all verksamhet till att festa och springa ute och flaxa.. Som mer eller mindre knappt hinner föda innan det är nedräkning inför första barnfria kvällen/natten och de ses ute i partyvimlet igen.. Som sen blir skitförbannade när man för det på tal.. Har ni ingen ryggrad alls?

Den dagen jag väljer att skaffa barn vill jag vara helt 210% säker på att jag är redo för de uppoffringar som det kräver, jag vill ha pluggat upp lite ämnen, gärna jobbat två-tre år, hunnit resa lite mer, vidgat mina vyer, ha det stabilt ekonomiskt, ha ett helt eget boende, se till att jag skulle klara av en situation som kräver att jag eventuellt blir ensamstående. Jag menar det är ett sjukt stort ansvar, inte bara för mig.. Utan för alla som väljer att skaffa barn. Det är ingenting man bara 'gör' och hoppas på det bästa.. Såklart att man alltid älskar sitt barn villkorslöst, men kärlek mättar inte en hungrig mage.. Självklart är inte alltid alla graviditeter planerade, men man kan ju försöka att SKYDDA SIG om man knappt hunnit gå ut gymnasiet (eller i vissa fall ens gått ut högstadiet)..
Jag säger inte att man är en sämre mamma för att man är ung, men var finns tryggheten? Inte för ens barn, men framförallt för sig själv?

Jag tycker de flesta säger nuförtiden att h*n var helt rätt barn, men vid fel tillfälle. Och så ska det helt enkelt inte behöva vara. jag säger inte att man måste vara perfekt och ha gett allt för sig själv och gasat på i 400 blås, men lite mer 'tänka efter före' ibland skulle faktist vara på sin plats.

Kärlekstänk.

Vi behöver alla kärlek, närhet, ömhet, passion, trygghet, någon att dela våra drömmar och mål med.. Vi vill alla känna oss behövda, och alla har ett behov av att hitta den 'speciella' någon. Att folk har mage att haka upp sig på kön och läggning. All kärlek är fin, alldeles magiskt vacker kärlek.
Vad spelar det dig för roll om Per och Gösta har en relation? Vad tar DU för skada utav det? Eller om Britta och Lisa precis har funnit varandra? Vad gör det DIG?! Vem bestämde att det skulle vara 'fel'?

Folk pratar om homo och bisexualitet som om att det vore en sjukdom. I don't get it, det är så jävla skrämmande hur inskränkt människan egentligen är. För mig handlar det bara om ren och skär okunskap. Jag är så för gay-äktenskap som man kan bli, och absolut adoption. Alla människor borde ha samma rättigheter, vem ger någon rätten att döma någon annan? Du kan lika bra ha 100 egna skelett gömda i garderoben som någon annan..

För att citera Julius
''Jag tror att vi i grund och botten är bisexuella, om vi bara inte tänker på det för mycket via det tankesätt vi har blivit uppväxta med. Och sen för att man kanske inte blir attraherad av ett av könen så ofta, så betyder inte det att man är sexuellt lagd åt ett eller annat håll. Och det finns inget konstigt med att vara sexuellt lagd åt något håll, det finns bara det som vi ska tycka är konstigt och som vi blir påtvingade att tycka.
Ett bra exempel på detta är den allmänna homofobin vi ser idag. Fast homofobi är nog fel val av ord, då det nästan bara gäller homosexualitet mellan killar. Att tjejer är bi eller lesbiska är något positivt, medan om en kille ens tar upp ämnet om homosexualitet så anses han vara bög - vilket representerar något negativt. Och att detta inte tas upp är skanderligt, för det bara föder hat och fortsätter förstörandet av hela generationer som tvingas leva efter en standard som sattes flera hundra år tillbaka. Män ska vara si och kvinnor ska vara så, det är ren propaganda för att män ska få fortsätta styra och ställa i samhället. Det finns inte en ända fungerande del i hela vår samhällstruktur, och synen på kvinnor och män är en extra dysfunktionell sådan. Från födsel så skapas vi av våra familjer, våra lärare och särskilt media. Det är ett sjukt system och det kommer orsaka mer skada om det inte stoppas. Jag anser mig själv vara hetero allmänt uttryck, men är förmodligen bisexuell om jag bara kan få ur all inlärd galenskap ur mitt huvud, och jag anser att man ska få vara som man vill så länge som man inte orsakar andra skada - och homosexualitet gör absolut inte det.''

Okunskap är orsaken till all världens olycka.

Bloggvärlden och dess absolut oskrivna lagar..

Nu är jag tillbaks här igen, efter mycket runtvalsande, men jag trivs allra bäst här. Kan komma och gå som jag vill, och skriva om vad jag vill, när jag vill utan att behöva bekymra mig om alla dessa blogghoror med deras sjuka kommentarer och sjuka intriger.. Bloggvärlden är en helt egen värld i sig.
Bloggare sinsemellan finns det INGA regler, man skriver vad man vill, hur man vill och på vilket sätt man vill, oavsett vem som blir sårad eller mår dåligt, man gömmer sig bakom sin dataskärm, bakom alla hårda ord. Ingen blir dömd eller glömd.

Im not a part of that world, och vill dessutom inte heller.
Now im back, and im only back for me.