Man blir lovad 'för alltid, av hela mitt hjärta och det kommer aldrig finnas någon annan'.. Och inte ens 2 månader senare blir man utbytt, jag är glad över att vi inte är vi, utan att det bara är jag.. Och att livet faktist har blivit lättare! :)
Det tråkiga i det hela är faktist att du uppenbarligen inte har stake nog att klämma fram det till mig, och att jag får det uppkört i ansiktet.. Du som så snyggt stog och skrek på mig och vart helt galen och kallade mig dum i huvet när jag påstog att det var något mellan er..
Vi som inte skulle skiljas som osams och allt vad det nu än hette, jag säger inte att jag är förbannad, jag tycker bara att du kunde visat lite mer respekt gentemot mig att faktist berätta det själv..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar