Var minut, var sekund utan dig gör det ont..
Jag önskar att jag aldrig behövde kliva ur din bil och försvinna ut ur ditt liv..
Tårarna rinner, för första gången sen det faktist tog slut.. Och jag hatar mig själv för att jag lät dig gå.. Jag var så nära på att säga att jag saknade dig.. Men jag kunde bara inte..
FAAAAAAAAAAAN!
lördag, februari 13, 2010
fredag, februari 12, 2010
00:42... 26/1
Verkligheten börjar komma ifatt mig.. har varit och hämtat mina kläder, de flesta i alla fall..
Jag har bibehållit någon form av distans hela vägen, men man ska inte fly ifrån sig själv.. Jag kan säga med handen på hjärtat, att det som gör mest ont är att se att du verkligen släppt taget helt.. Inga känslor där, what so ever..
Du säger att du är besviken, och jag undrar.. På vad? Att jag inte kunde förmå mig att böna och be? Att jag inte grät? Att jag sa ifrån?
How come the world wont stop spinning, now that youre gone?
Jag undrar så.. Det gör så sjukt ont ibland att jag måste blunda och lyssna till mina egna andetag för att försäkra mig om att jag fortfarande lever.. Det har gått en vecka, jag har pendlat mellan en längtan efter döden och att vara helt likgiltig i det tysta..
Jag har gått och längtat efter att mitt mod ska segra över fegheten att hoppa från en bro, skära av mig handlederna och ta så mycket tabletter att jag somnar in.. Jag har inte orkat ta tag i någonting, det enda jag velat är att få vara där du är.. Trots att jag förnekat det, för alla.. För mig själv. Jag vet att jag överlever nu, jag vet att jag måste skaffa nya drömmar, nytt hopp och en ny framtid. Jag har tusen saker jag skulle vilja säga dig, men orden räcker inte till.. Jag kan inte ens titta dig i ögonen, och ändå har jag inte gjort något fel.
Måste man gråta för att det ska synas att man lider?
THERE'S GONNA COME A DAY, WHEN YOU WALK OUT OF MY DREAMS..
Det är det jag lever för..
Jag vill inte tänka på dig jämt, jag vill inte bry mig om vad du gör, vem du är med eller vad du ska göra härnäst.. Jag vill inte oroa mig, jag vill få sova ordentligt på natten, jag vill kunna slappna av, jag vill inte mer! Jag önskar att jag aldrig träffat dig, att vi aldrig mötts. Att jag sluppit ligga här och inte veta vart jag ska ta vägen, det gör ont.. Det gör så jävla ont, jag skulle vilja skrika, gapa och slåss.. Jag vill skrika ut så att hela världen hör.. Men jag kan för allt i världen inte förmå mig att gråta.. Inte en enda tår.
Det är för sent nu, försent för allt..
Det finns ingen annan väg ut, än den som leder bort ifrån dig..
Jag har bibehållit någon form av distans hela vägen, men man ska inte fly ifrån sig själv.. Jag kan säga med handen på hjärtat, att det som gör mest ont är att se att du verkligen släppt taget helt.. Inga känslor där, what so ever..
Du säger att du är besviken, och jag undrar.. På vad? Att jag inte kunde förmå mig att böna och be? Att jag inte grät? Att jag sa ifrån?
How come the world wont stop spinning, now that youre gone?
Jag undrar så.. Det gör så sjukt ont ibland att jag måste blunda och lyssna till mina egna andetag för att försäkra mig om att jag fortfarande lever.. Det har gått en vecka, jag har pendlat mellan en längtan efter döden och att vara helt likgiltig i det tysta..
Jag har gått och längtat efter att mitt mod ska segra över fegheten att hoppa från en bro, skära av mig handlederna och ta så mycket tabletter att jag somnar in.. Jag har inte orkat ta tag i någonting, det enda jag velat är att få vara där du är.. Trots att jag förnekat det, för alla.. För mig själv. Jag vet att jag överlever nu, jag vet att jag måste skaffa nya drömmar, nytt hopp och en ny framtid. Jag har tusen saker jag skulle vilja säga dig, men orden räcker inte till.. Jag kan inte ens titta dig i ögonen, och ändå har jag inte gjort något fel.
Måste man gråta för att det ska synas att man lider?
THERE'S GONNA COME A DAY, WHEN YOU WALK OUT OF MY DREAMS..
Det är det jag lever för..
Jag vill inte tänka på dig jämt, jag vill inte bry mig om vad du gör, vem du är med eller vad du ska göra härnäst.. Jag vill inte oroa mig, jag vill få sova ordentligt på natten, jag vill kunna slappna av, jag vill inte mer! Jag önskar att jag aldrig träffat dig, att vi aldrig mötts. Att jag sluppit ligga här och inte veta vart jag ska ta vägen, det gör ont.. Det gör så jävla ont, jag skulle vilja skrika, gapa och slåss.. Jag vill skrika ut så att hela världen hör.. Men jag kan för allt i världen inte förmå mig att gråta.. Inte en enda tår.
Det är för sent nu, försent för allt..
Det finns ingen annan väg ut, än den som leder bort ifrån dig..
Före & Efter
Före;
Everything just keep on passing by, people, memories, old pictures..
The good old days.. I wouldnt change a thing.
Jag saknar tiden då jag var en prioritet, då jag var ett självklart val i din vardag.. Då jag inte kände mig som ett måste, eller något slags bihang som du har därhemma som bara sitter.. Dagarna då allt kändes bra, dagarna som inte gick ut på att bara stanna hemma och se mitt eget liv rulla förbi, outside looking in.. Jag önskar vi kunde prata med varandra, nå fram hela vägen.. Inte halvvägs, för att sen glömmas bort. Jag önskar att pressen på mig att stanna hemma bara försvann, att jag kunde få mer frihet. Bara ta en fika en vardag, eller bara göra något spontant nån gång, utan att behöva planera.. Kunna söka vilka jobb somhelst.. Närsomhelst, varsomhelst. Att hans mamma kunde ha mer förståelse, vara mer närvarande.. Så jag någon gång kunde få lite andrum.. Att vi skulle få lite tid att bara prioritera varandra..
Vet du vad det värsta är? Att jag gör det för dig, bara för dig.. För jag vet att du aldrig skulle orka med allt själv. Jag har offrat allt för dig, min kärlek, mitt hjärta och hela min själ, mitt blod, mitt svett och mina tårar, alla mina känslor, den sista unsen självrespekt..
Jag har blivit den jag alltid sett ner på, hon utan egen vilja, utan respekt och utan mod.
Jag har aldrig känt för någon som jag känner för dig, jag har velat att du ska må bra genom allt.. Jag har struntat i mig själv så många gånger, för att gå din vilja till mötes..
Ibland skadar det inte att få höra att du älskar mig och kysser mig tills mina ben känns som gelé, tar mig med storm så jag får somna i dina armar.. Det är faktist inte jag som har barn, det är du... Jag vill kunna finnas där som ett stöd, inte dra hela lasset själv. Jag är inte orättvis på något sätt, du sköter allt ekonomiskt.. Och det är en börda tung nog, men jag har aldrig begärt dina pengar.. Bara din kärlek. Det var du som ville att jag skulle flytta hit, trots att du visste hur mina förutsättningar såg ut.
Jag har fått bära när dina vingar brustit, för varje gång du sagt att du mår dåligt så har jag klandrat mig själv. Jag har tappat bort mig själv, min målmedvetenhet, min attityd, mitt levnadsglada sätt.. Jag har tappat bort viljan, lusten och orken. Ibland längtar jag bara bort.
_____________________________
Efter;
Jag hade kunnat böna och be på mina bara knän, om du begärt det.
Jag skulle göra allt och lite till.. för din skull.
Jag saknar dig med varje andetag och jag älskar mer än nog.
Everything just keep on passing by, people, memories, old pictures..
The good old days.. I wouldnt change a thing.
Jag saknar tiden då jag var en prioritet, då jag var ett självklart val i din vardag.. Då jag inte kände mig som ett måste, eller något slags bihang som du har därhemma som bara sitter.. Dagarna då allt kändes bra, dagarna som inte gick ut på att bara stanna hemma och se mitt eget liv rulla förbi, outside looking in.. Jag önskar vi kunde prata med varandra, nå fram hela vägen.. Inte halvvägs, för att sen glömmas bort. Jag önskar att pressen på mig att stanna hemma bara försvann, att jag kunde få mer frihet. Bara ta en fika en vardag, eller bara göra något spontant nån gång, utan att behöva planera.. Kunna söka vilka jobb somhelst.. Närsomhelst, varsomhelst. Att hans mamma kunde ha mer förståelse, vara mer närvarande.. Så jag någon gång kunde få lite andrum.. Att vi skulle få lite tid att bara prioritera varandra..
Vet du vad det värsta är? Att jag gör det för dig, bara för dig.. För jag vet att du aldrig skulle orka med allt själv. Jag har offrat allt för dig, min kärlek, mitt hjärta och hela min själ, mitt blod, mitt svett och mina tårar, alla mina känslor, den sista unsen självrespekt..
Jag har blivit den jag alltid sett ner på, hon utan egen vilja, utan respekt och utan mod.
Jag har aldrig känt för någon som jag känner för dig, jag har velat att du ska må bra genom allt.. Jag har struntat i mig själv så många gånger, för att gå din vilja till mötes..
Ibland skadar det inte att få höra att du älskar mig och kysser mig tills mina ben känns som gelé, tar mig med storm så jag får somna i dina armar.. Det är faktist inte jag som har barn, det är du... Jag vill kunna finnas där som ett stöd, inte dra hela lasset själv. Jag är inte orättvis på något sätt, du sköter allt ekonomiskt.. Och det är en börda tung nog, men jag har aldrig begärt dina pengar.. Bara din kärlek. Det var du som ville att jag skulle flytta hit, trots att du visste hur mina förutsättningar såg ut.
Jag har fått bära när dina vingar brustit, för varje gång du sagt att du mår dåligt så har jag klandrat mig själv. Jag har tappat bort mig själv, min målmedvetenhet, min attityd, mitt levnadsglada sätt.. Jag har tappat bort viljan, lusten och orken. Ibland längtar jag bara bort.
_____________________________
Efter;
Jag hade kunnat böna och be på mina bara knän, om du begärt det.
Jag skulle göra allt och lite till.. för din skull.
Jag saknar dig med varje andetag och jag älskar mer än nog.
måndag, februari 08, 2010
.
Snacka om att man känner sig dum när man inser att det kan hända så himla mkt på 3-4 dagar..
Från att älska, drömma tro och hoppas.. Till att allvarligt fundera på utvägar på livets slut..
Im so not ever gonna get over you.
Från att älska, drömma tro och hoppas.. Till att allvarligt fundera på utvägar på livets slut..
Im so not ever gonna get over you.
tisdag, februari 02, 2010
< / 3
These miss you nights, are the longest..
Vaknade klockan 2 inatt av världens panikångestattack, smög mig upp och satte mig på balkongen och hyperventilerade.. Det svåraste för mig är inte att förstå att det inte är vi, utan att du är så jävla kall..
Vaknade klockan 2 inatt av världens panikångestattack, smög mig upp och satte mig på balkongen och hyperventilerade.. Det svåraste för mig är inte att förstå att det inte är vi, utan att du är så jävla kall..
onsdag, januari 20, 2010
.
Nu är det slut.
Jag lämnade mitt hjärta i dina händer, och du slet det i bitar och stampade du på det.
Känns ju jättekul, verkligen att vara 22 år och flytta hem till mamma igen, verkligen.
Framförallt när du precis krossat alla drömmar om en framtid!
Jag lämnade mitt hjärta i dina händer, och du slet det i bitar och stampade du på det.
Känns ju jättekul, verkligen att vara 22 år och flytta hem till mamma igen, verkligen.
Framförallt när du precis krossat alla drömmar om en framtid!
fredag, januari 15, 2010
(: Happyface
En oförglömlig sommardag med blåbärsplock.. Fan att min vurpa i plaskdammen inte blev dokumenterad efteråt! Det var obetalbart! Det här var en av mina bästa somrar, och hur gamla var vi? No troubles ahead.. We were unbreakable, untouchable, unstopable..
Nu går vi snart in i en ny era, bara få dagar kvar.
Jag finns här i bakgrunden och följer varje steg du tar!
Jag är sååååååå glad för din skull!
fredag, januari 01, 2010
.
Det känns som om världen rasar under mina fötter.. Även om det är för en så himla larvig grej! Tycker bara att det är något som hör till nyårsafton när man delar den med den man älskar..
Overitall, vart det helt okej.. Bättre än förväntat, men är ändå någonstans besviken.. Nästa år tänker jag ha sett till innan att jag inte 'måste' någonting, utan kanske äta någon god middag, dricka lite bubbel och ha folk runtomkring mig jag trivs med.. Ha någonstans att vara på 12-slaget. Lite mer struktur på det hela.. Inga sista-minuten-ändringar..
I år blir det mitt år, inga löften.. Men vissa riktlinjer
- löften verkar bara vara till för att brytas.
No more, no less.
Det finns mycket att läsa mellan raderna, mycket jag vill få ur systemet.. jag skriver, skriver och skriver... Raderar, och skriver igen.. men i slutändan raderar jag det varje gång, vissa saker vill man bara inte att folk ska få veta. Vissa saker är alldeles för heligt för att hängas ut.
Men en dag ska sanningen fram, hela sanningen..
Min historia.
_____________________
Jag blev glad för att det inte var så..
Även om jag samtidigt kände ett styng av besvikelse..
I huvudet var det så jävla självklart att det inte skulle vara så,
medans hjärtat mitt kände någonting annat!
_____________________
Mamma, Syster, D&N, Jari, Robban, Nath, Angelica, Lena, Puma = JAG ÄLSKAR ER! Ni är så jävla bäst!
Overitall, vart det helt okej.. Bättre än förväntat, men är ändå någonstans besviken.. Nästa år tänker jag ha sett till innan att jag inte 'måste' någonting, utan kanske äta någon god middag, dricka lite bubbel och ha folk runtomkring mig jag trivs med.. Ha någonstans att vara på 12-slaget. Lite mer struktur på det hela.. Inga sista-minuten-ändringar..
I år blir det mitt år, inga löften.. Men vissa riktlinjer
- löften verkar bara vara till för att brytas.
No more, no less.
Det finns mycket att läsa mellan raderna, mycket jag vill få ur systemet.. jag skriver, skriver och skriver... Raderar, och skriver igen.. men i slutändan raderar jag det varje gång, vissa saker vill man bara inte att folk ska få veta. Vissa saker är alldeles för heligt för att hängas ut.
Men en dag ska sanningen fram, hela sanningen..
Min historia.
_____________________
Jag blev glad för att det inte var så..
Även om jag samtidigt kände ett styng av besvikelse..
I huvudet var det så jävla självklart att det inte skulle vara så,
medans hjärtat mitt kände någonting annat!
_____________________
Mamma, Syster, D&N, Jari, Robban, Nath, Angelica, Lena, Puma = JAG ÄLSKAR ER! Ni är så jävla bäst!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
