Jag börjar hitta mig själv mer och mer i diverse låt-texter.. Det är som någon slags aha-upplevelse, som om låtarna var skrivna just för mig.. Det om något får en att förstå att man inte är ensam i världen, och att det är fullt normalt med de reaktioner och val man gjort..
Jag ska ha cred för att jag åtminstonde har varit ärlig, kämpat på och aldrig svikit ifrån din sida.
Ska iväg en vända till Sis vid 12, ska bli skönt att komma ut på en sväng.. Tror minsann att jag klär på mig ordentligt och år hemifrån redan vid 10.. Och tar en långpromenix med voffsen, mitt älskade monster!
Nu drar jag!
torsdag, februari 25, 2010
-
M, är en klok tjej.. Jag säger det igen! Hon har fått mig att inse att man faktist får må helt okej, och inte behöver gräva ner sig.. Det är okej att jag skrattar och har jävligt roligt! Jag gråter faktist inte längre.. Det känns fortfarande halvtungt, MEN jag saknar och längtar mest efter att bara få se dig igen.. Utan att det känns jobbigt! Jag har tagit tag i mig själv, det enda jag har kunnat gjort.. Och jag har gjort det jävligt bra!
Note to self: SMILE BITCH, TEARS DOESNT MAKE YOUR LIFE BETTER!
Sååå jävla rätt! ;)
Det finns bara en sak som fattas, och det är snart på väg det också.. det kan ju inte mer än gå åthelvete, right?
Note to self: SMILE BITCH, TEARS DOESNT MAKE YOUR LIFE BETTER!
Sååå jävla rätt! ;)
Det finns bara en sak som fattas, och det är snart på väg det också.. det kan ju inte mer än gå åthelvete, right?
tisdag, februari 23, 2010
Värmande, klokt mess.
Kim?..
Vi sitter i exakt samma båt och jag vet vad du genomgår..
Förstår att du måste må så otroligt dåligt! Men så som jag brukar tänka om * är att varför kämpa för någon som inte vill ha en? * har verkligen krossat mitt hjärta totalt.. och jag kan tänka mig att ditt hjärta också är det. Jag vet att det går upp och ner.. Ibland kan jag själv få värsta rycket och bara vilja åka till honom.. och tro att allt blir som vanligt igen.. De var i förrgår som jag verkligen förstod att han inte är värd detta.. Jag har försökt med allt! Men ju mer jag försöker ju mer krossas bara mitt hjärta ännu mer.. de gäller att kunna släppa taget och inse att han inte är mitt livs kärlek.. de är inte han jag ska leva med resten av mitt liv.. för om han hade tänkt likadant kim? hade han redan varit tillbaka hos dig.. Man ska aldrig sluta hoppas men man ska inte leva allt på hoppet heller.. För mig är det nästan försent.. det har gått för långt..
Jag vet inte om jag skulle ta tillbaka * även fast jag älskar honom..
Men jag hoppas att du verkligen tänker på dig själv också och inte bara J..
ta hand om dig!
M, jag blir så himla glad av dina kloka ord.. för du har verkligen helt rätt! Det är inte värt att sänka sig själv och vilja sjunka genom jorden varje gång man tänker på någon som man faktist älskar utav hela sitt hjärta! Både du och jag är fan värda så himla mycket mer.. Man kan inte kämpa för två, när man upptäckt att den andra lagt ner all verksamhet! I grund och botten kan man bara se till sig själv, gjorde jag allt jag kunde och hundra gånger mer därtill? Ja, finns det fler fiskar i havet? -JA. Det får vara tufft, och det får kännas fördjävligt.. Men det bästa är faktist att alla har rätt i att det faktist går över, och det vänder.. Och man mår bättre allt eftersom!
Vi sitter i exakt samma båt och jag vet vad du genomgår..
Förstår att du måste må så otroligt dåligt! Men så som jag brukar tänka om * är att varför kämpa för någon som inte vill ha en? * har verkligen krossat mitt hjärta totalt.. och jag kan tänka mig att ditt hjärta också är det. Jag vet att det går upp och ner.. Ibland kan jag själv få värsta rycket och bara vilja åka till honom.. och tro att allt blir som vanligt igen.. De var i förrgår som jag verkligen förstod att han inte är värd detta.. Jag har försökt med allt! Men ju mer jag försöker ju mer krossas bara mitt hjärta ännu mer.. de gäller att kunna släppa taget och inse att han inte är mitt livs kärlek.. de är inte han jag ska leva med resten av mitt liv.. för om han hade tänkt likadant kim? hade han redan varit tillbaka hos dig.. Man ska aldrig sluta hoppas men man ska inte leva allt på hoppet heller.. För mig är det nästan försent.. det har gått för långt..
Jag vet inte om jag skulle ta tillbaka * även fast jag älskar honom..
Men jag hoppas att du verkligen tänker på dig själv också och inte bara J..
ta hand om dig!
_____________________________
M, jag blir så himla glad av dina kloka ord.. för du har verkligen helt rätt! Det är inte värt att sänka sig själv och vilja sjunka genom jorden varje gång man tänker på någon som man faktist älskar utav hela sitt hjärta! Både du och jag är fan värda så himla mycket mer.. Man kan inte kämpa för två, när man upptäckt att den andra lagt ner all verksamhet! I grund och botten kan man bara se till sig själv, gjorde jag allt jag kunde och hundra gånger mer därtill? Ja, finns det fler fiskar i havet? -JA. Det får vara tufft, och det får kännas fördjävligt.. Men det bästa är faktist att alla har rätt i att det faktist går över, och det vänder.. Och man mår bättre allt eftersom!
-
Varför i helvete ska det vara så satans förbannat skitsvårt?!
Jag älskar dig.
Tre små ord, som innebär så mycket..
Jag älskar dig.
Tre små ord, som innebär så mycket..
H.
Mitt underbaraste hjärta, så som jag känner för dig.. Utan dig orkar jag ingenting!
Du kan vara alldeles, alldeles förjävlig, envis och dra satan i kopplet.. Men som när du ligger i mitt knäveck i soffan och myser och gosar in dig så gott du kan, eller när du smyger upp i sängen på morgnarna och sover med mig en stund.. Eller kommer och lägger huvudet i mitt knä och tittar på mig sådär som bara du gör.. Då är du som allra, allra bäst! Så himla fin..
Du kan vara alldeles, alldeles förjävlig, envis och dra satan i kopplet.. Men som när du ligger i mitt knäveck i soffan och myser och gosar in dig så gott du kan, eller när du smyger upp i sängen på morgnarna och sover med mig en stund.. Eller kommer och lägger huvudet i mitt knä och tittar på mig sådär som bara du gör.. Då är du som allra, allra bäst! Så himla fin..
måndag, februari 15, 2010
lördag, februari 13, 2010
.
Var minut, var sekund utan dig gör det ont..
Jag önskar att jag aldrig behövde kliva ur din bil och försvinna ut ur ditt liv..
Tårarna rinner, för första gången sen det faktist tog slut.. Och jag hatar mig själv för att jag lät dig gå.. Jag var så nära på att säga att jag saknade dig.. Men jag kunde bara inte..
FAAAAAAAAAAAN!
Jag önskar att jag aldrig behövde kliva ur din bil och försvinna ut ur ditt liv..
Tårarna rinner, för första gången sen det faktist tog slut.. Och jag hatar mig själv för att jag lät dig gå.. Jag var så nära på att säga att jag saknade dig.. Men jag kunde bara inte..
FAAAAAAAAAAAN!
fredag, februari 12, 2010
00:42... 26/1
Verkligheten börjar komma ifatt mig.. har varit och hämtat mina kläder, de flesta i alla fall..
Jag har bibehållit någon form av distans hela vägen, men man ska inte fly ifrån sig själv.. Jag kan säga med handen på hjärtat, att det som gör mest ont är att se att du verkligen släppt taget helt.. Inga känslor där, what so ever..
Du säger att du är besviken, och jag undrar.. På vad? Att jag inte kunde förmå mig att böna och be? Att jag inte grät? Att jag sa ifrån?
How come the world wont stop spinning, now that youre gone?
Jag undrar så.. Det gör så sjukt ont ibland att jag måste blunda och lyssna till mina egna andetag för att försäkra mig om att jag fortfarande lever.. Det har gått en vecka, jag har pendlat mellan en längtan efter döden och att vara helt likgiltig i det tysta..
Jag har gått och längtat efter att mitt mod ska segra över fegheten att hoppa från en bro, skära av mig handlederna och ta så mycket tabletter att jag somnar in.. Jag har inte orkat ta tag i någonting, det enda jag velat är att få vara där du är.. Trots att jag förnekat det, för alla.. För mig själv. Jag vet att jag överlever nu, jag vet att jag måste skaffa nya drömmar, nytt hopp och en ny framtid. Jag har tusen saker jag skulle vilja säga dig, men orden räcker inte till.. Jag kan inte ens titta dig i ögonen, och ändå har jag inte gjort något fel.
Måste man gråta för att det ska synas att man lider?
THERE'S GONNA COME A DAY, WHEN YOU WALK OUT OF MY DREAMS..
Det är det jag lever för..
Jag vill inte tänka på dig jämt, jag vill inte bry mig om vad du gör, vem du är med eller vad du ska göra härnäst.. Jag vill inte oroa mig, jag vill få sova ordentligt på natten, jag vill kunna slappna av, jag vill inte mer! Jag önskar att jag aldrig träffat dig, att vi aldrig mötts. Att jag sluppit ligga här och inte veta vart jag ska ta vägen, det gör ont.. Det gör så jävla ont, jag skulle vilja skrika, gapa och slåss.. Jag vill skrika ut så att hela världen hör.. Men jag kan för allt i världen inte förmå mig att gråta.. Inte en enda tår.
Det är för sent nu, försent för allt..
Det finns ingen annan väg ut, än den som leder bort ifrån dig..
Jag har bibehållit någon form av distans hela vägen, men man ska inte fly ifrån sig själv.. Jag kan säga med handen på hjärtat, att det som gör mest ont är att se att du verkligen släppt taget helt.. Inga känslor där, what so ever..
Du säger att du är besviken, och jag undrar.. På vad? Att jag inte kunde förmå mig att böna och be? Att jag inte grät? Att jag sa ifrån?
How come the world wont stop spinning, now that youre gone?
Jag undrar så.. Det gör så sjukt ont ibland att jag måste blunda och lyssna till mina egna andetag för att försäkra mig om att jag fortfarande lever.. Det har gått en vecka, jag har pendlat mellan en längtan efter döden och att vara helt likgiltig i det tysta..
Jag har gått och längtat efter att mitt mod ska segra över fegheten att hoppa från en bro, skära av mig handlederna och ta så mycket tabletter att jag somnar in.. Jag har inte orkat ta tag i någonting, det enda jag velat är att få vara där du är.. Trots att jag förnekat det, för alla.. För mig själv. Jag vet att jag överlever nu, jag vet att jag måste skaffa nya drömmar, nytt hopp och en ny framtid. Jag har tusen saker jag skulle vilja säga dig, men orden räcker inte till.. Jag kan inte ens titta dig i ögonen, och ändå har jag inte gjort något fel.
Måste man gråta för att det ska synas att man lider?
THERE'S GONNA COME A DAY, WHEN YOU WALK OUT OF MY DREAMS..
Det är det jag lever för..
Jag vill inte tänka på dig jämt, jag vill inte bry mig om vad du gör, vem du är med eller vad du ska göra härnäst.. Jag vill inte oroa mig, jag vill få sova ordentligt på natten, jag vill kunna slappna av, jag vill inte mer! Jag önskar att jag aldrig träffat dig, att vi aldrig mötts. Att jag sluppit ligga här och inte veta vart jag ska ta vägen, det gör ont.. Det gör så jävla ont, jag skulle vilja skrika, gapa och slåss.. Jag vill skrika ut så att hela världen hör.. Men jag kan för allt i världen inte förmå mig att gråta.. Inte en enda tår.
Det är för sent nu, försent för allt..
Det finns ingen annan väg ut, än den som leder bort ifrån dig..
Före & Efter
Före;
Everything just keep on passing by, people, memories, old pictures..
The good old days.. I wouldnt change a thing.
Jag saknar tiden då jag var en prioritet, då jag var ett självklart val i din vardag.. Då jag inte kände mig som ett måste, eller något slags bihang som du har därhemma som bara sitter.. Dagarna då allt kändes bra, dagarna som inte gick ut på att bara stanna hemma och se mitt eget liv rulla förbi, outside looking in.. Jag önskar vi kunde prata med varandra, nå fram hela vägen.. Inte halvvägs, för att sen glömmas bort. Jag önskar att pressen på mig att stanna hemma bara försvann, att jag kunde få mer frihet. Bara ta en fika en vardag, eller bara göra något spontant nån gång, utan att behöva planera.. Kunna söka vilka jobb somhelst.. Närsomhelst, varsomhelst. Att hans mamma kunde ha mer förståelse, vara mer närvarande.. Så jag någon gång kunde få lite andrum.. Att vi skulle få lite tid att bara prioritera varandra..
Vet du vad det värsta är? Att jag gör det för dig, bara för dig.. För jag vet att du aldrig skulle orka med allt själv. Jag har offrat allt för dig, min kärlek, mitt hjärta och hela min själ, mitt blod, mitt svett och mina tårar, alla mina känslor, den sista unsen självrespekt..
Jag har blivit den jag alltid sett ner på, hon utan egen vilja, utan respekt och utan mod.
Jag har aldrig känt för någon som jag känner för dig, jag har velat att du ska må bra genom allt.. Jag har struntat i mig själv så många gånger, för att gå din vilja till mötes..
Ibland skadar det inte att få höra att du älskar mig och kysser mig tills mina ben känns som gelé, tar mig med storm så jag får somna i dina armar.. Det är faktist inte jag som har barn, det är du... Jag vill kunna finnas där som ett stöd, inte dra hela lasset själv. Jag är inte orättvis på något sätt, du sköter allt ekonomiskt.. Och det är en börda tung nog, men jag har aldrig begärt dina pengar.. Bara din kärlek. Det var du som ville att jag skulle flytta hit, trots att du visste hur mina förutsättningar såg ut.
Jag har fått bära när dina vingar brustit, för varje gång du sagt att du mår dåligt så har jag klandrat mig själv. Jag har tappat bort mig själv, min målmedvetenhet, min attityd, mitt levnadsglada sätt.. Jag har tappat bort viljan, lusten och orken. Ibland längtar jag bara bort.
_____________________________
Efter;
Jag hade kunnat böna och be på mina bara knän, om du begärt det.
Jag skulle göra allt och lite till.. för din skull.
Jag saknar dig med varje andetag och jag älskar mer än nog.
Everything just keep on passing by, people, memories, old pictures..
The good old days.. I wouldnt change a thing.
Jag saknar tiden då jag var en prioritet, då jag var ett självklart val i din vardag.. Då jag inte kände mig som ett måste, eller något slags bihang som du har därhemma som bara sitter.. Dagarna då allt kändes bra, dagarna som inte gick ut på att bara stanna hemma och se mitt eget liv rulla förbi, outside looking in.. Jag önskar vi kunde prata med varandra, nå fram hela vägen.. Inte halvvägs, för att sen glömmas bort. Jag önskar att pressen på mig att stanna hemma bara försvann, att jag kunde få mer frihet. Bara ta en fika en vardag, eller bara göra något spontant nån gång, utan att behöva planera.. Kunna söka vilka jobb somhelst.. Närsomhelst, varsomhelst. Att hans mamma kunde ha mer förståelse, vara mer närvarande.. Så jag någon gång kunde få lite andrum.. Att vi skulle få lite tid att bara prioritera varandra..
Vet du vad det värsta är? Att jag gör det för dig, bara för dig.. För jag vet att du aldrig skulle orka med allt själv. Jag har offrat allt för dig, min kärlek, mitt hjärta och hela min själ, mitt blod, mitt svett och mina tårar, alla mina känslor, den sista unsen självrespekt..
Jag har blivit den jag alltid sett ner på, hon utan egen vilja, utan respekt och utan mod.
Jag har aldrig känt för någon som jag känner för dig, jag har velat att du ska må bra genom allt.. Jag har struntat i mig själv så många gånger, för att gå din vilja till mötes..
Ibland skadar det inte att få höra att du älskar mig och kysser mig tills mina ben känns som gelé, tar mig med storm så jag får somna i dina armar.. Det är faktist inte jag som har barn, det är du... Jag vill kunna finnas där som ett stöd, inte dra hela lasset själv. Jag är inte orättvis på något sätt, du sköter allt ekonomiskt.. Och det är en börda tung nog, men jag har aldrig begärt dina pengar.. Bara din kärlek. Det var du som ville att jag skulle flytta hit, trots att du visste hur mina förutsättningar såg ut.
Jag har fått bära när dina vingar brustit, för varje gång du sagt att du mår dåligt så har jag klandrat mig själv. Jag har tappat bort mig själv, min målmedvetenhet, min attityd, mitt levnadsglada sätt.. Jag har tappat bort viljan, lusten och orken. Ibland längtar jag bara bort.
_____________________________
Efter;
Jag hade kunnat böna och be på mina bara knän, om du begärt det.
Jag skulle göra allt och lite till.. för din skull.
Jag saknar dig med varje andetag och jag älskar mer än nog.
måndag, februari 08, 2010
.
Snacka om att man känner sig dum när man inser att det kan hända så himla mkt på 3-4 dagar..
Från att älska, drömma tro och hoppas.. Till att allvarligt fundera på utvägar på livets slut..
Im so not ever gonna get over you.
Från att älska, drömma tro och hoppas.. Till att allvarligt fundera på utvägar på livets slut..
Im so not ever gonna get over you.
tisdag, februari 02, 2010
< / 3
These miss you nights, are the longest..
Vaknade klockan 2 inatt av världens panikångestattack, smög mig upp och satte mig på balkongen och hyperventilerade.. Det svåraste för mig är inte att förstå att det inte är vi, utan att du är så jävla kall..
Vaknade klockan 2 inatt av världens panikångestattack, smög mig upp och satte mig på balkongen och hyperventilerade.. Det svåraste för mig är inte att förstå att det inte är vi, utan att du är så jävla kall..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)