En tanke..

skänker jag dig, min älskade, älskade vän..

Det känns så himla fel, hur förklarar man för någon att man man verkligen är ledsen för någons skull, utan att verka vara en 'utav alla andra', som antingen bara snokar eller är allmänt nyfikna? När man själv vet hur det är att förlora någon som står en nära, och man själv hatade alla som skulle fälla den fina kommentaren.. 'Jag beklagar sorgen'. Vadå beklagar sorgen?

Jag vill att du ska veta att jag finns här.. Jag beklagar inte sorgen för den kan ingen ta ifrån dig oavsett ord, men känner du för att prata, eller bara ha någon som sitter tyst brevid dig så finns jag här. Du betyder otroligt mycket för mig, trots att vi mer eller mindre aldrig ses och knappt hörs. Många tittar konstigt när de hör hur jag pratar om dig.. Men vi har ett band ingen kan bryta. Du må vara ett ex, men mest utav allt så är du världens finaste vän. Vi har båda vårt på det torra och man blir äldre och har andra prioriteringar och fler måsten..

Jag vet vad han betytt för dig genom alla år, han har betytt en del för mig också, långt ifrån lika mycket som för dig, inte ens en miljondel i närheten, men han var den enda utav dina vänner som aldrig fördömde mig och tog mig för den jag var.. Den enda som aldrig kastade en ond blick eller struntade i att hälsa.. Det jag har sett utav den här killen är att han var en kille med ett väldigt fint hjärta, och stort mod. Jag hoppas att han har det bra där han är nu..